Midnatt i Paris

Jag gillar inte Woody Allen. Inte det minsta. Det är en bra grund att utgå ifrån..

En amerikansk filmmanusförfattare, Gil (Owen Wilson) är på besök i Paris med sin blivande fru Inez (Rachel McAdams) och hennes föräldrar. Han är en romantiker som drömmer om ett regnigt Paris på 20-talet och hon planerar för deras liv i Los Angeles på 2000-talet. Gil har tröttnat på att skriva filmmanus och vill göra något djupare och bli författare. Följa i sina 20-talsidolers fotspår, däribland Ernest Hemingway i spetsen. Inez förstår sig inte på hans besatthet av det förflutna.

Gil försöker få med Inez på en nattpromenad i Paris men hon vill hellre dansa med sin expojkvän som av en händelse råkar vara i Paris samtidigt. Därför strosar Gil runt ensam och när klockan slår midnatt stannar en gammal bil efter vägen och ropar till sig honom. Han följer med.. och.. hamnar på en 20-talsfest. Något står inte helt rätt till. Han möter människor från den tidsepoken! Det dröjer inte länge förrän han även introduceras för sin största idol Ernest Hemingway (Corey Stoll) som berättar om sin senaste bok. Hakan hänger allt längre ner i backen på Gil. Så *poof* är han tillbaka i nutiden. En dröm? I så fall en bra dröm! Men han är fast besluten att det har hänt. Och mycket väl. Nästa natt händer det igen. Och han möter fler personer från det förflutna.



Jag älskar den! Jag fastnade direkt! Får väl lov att medge att jag hade läst på väldigt lite om filmen före jag såg den. Kanske en positiv effekt. Hade jag vetat att Owen Wilson varit med hade jag varit mer förväntansfull. Jag älskar han i komedier. Han är en lättsam skådespelare (som försökt ta livet av sig.. jävligt logiskt..)

Tidsresandet gjordes på ett väldigt smart sätt och hade ett djup i sig. Gil från 2000-talet ville till 20-talet. De på 20-talet ville till 1890-talet. Man kan inte fly från sina problem. Ändå har jag själv alltid haft en önskan att resa bakåt för jag har fått för mig att livet var enklare då. 20-talets Paris. Ja varför inte? Får trösta mig med att 2012 har mycket influenser av 20-talet vad jag hört ;)

Sevärd lättsam film med tanke. Och Woody Allen har gjort en bra film! Jag har annars haft svårt för honom som sagt..






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0