Midnatt i Paris

Jag gillar inte Woody Allen. Inte det minsta. Det är en bra grund att utgå ifrån..

En amerikansk filmmanusförfattare, Gil (Owen Wilson) är på besök i Paris med sin blivande fru Inez (Rachel McAdams) och hennes föräldrar. Han är en romantiker som drömmer om ett regnigt Paris på 20-talet och hon planerar för deras liv i Los Angeles på 2000-talet. Gil har tröttnat på att skriva filmmanus och vill göra något djupare och bli författare. Följa i sina 20-talsidolers fotspår, däribland Ernest Hemingway i spetsen. Inez förstår sig inte på hans besatthet av det förflutna.

Gil försöker få med Inez på en nattpromenad i Paris men hon vill hellre dansa med sin expojkvän som av en händelse råkar vara i Paris samtidigt. Därför strosar Gil runt ensam och när klockan slår midnatt stannar en gammal bil efter vägen och ropar till sig honom. Han följer med.. och.. hamnar på en 20-talsfest. Något står inte helt rätt till. Han möter människor från den tidsepoken! Det dröjer inte länge förrän han även introduceras för sin största idol Ernest Hemingway (Corey Stoll) som berättar om sin senaste bok. Hakan hänger allt längre ner i backen på Gil. Så *poof* är han tillbaka i nutiden. En dröm? I så fall en bra dröm! Men han är fast besluten att det har hänt. Och mycket väl. Nästa natt händer det igen. Och han möter fler personer från det förflutna.



Jag älskar den! Jag fastnade direkt! Får väl lov att medge att jag hade läst på väldigt lite om filmen före jag såg den. Kanske en positiv effekt. Hade jag vetat att Owen Wilson varit med hade jag varit mer förväntansfull. Jag älskar han i komedier. Han är en lättsam skådespelare (som försökt ta livet av sig.. jävligt logiskt..)

Tidsresandet gjordes på ett väldigt smart sätt och hade ett djup i sig. Gil från 2000-talet ville till 20-talet. De på 20-talet ville till 1890-talet. Man kan inte fly från sina problem. Ändå har jag själv alltid haft en önskan att resa bakåt för jag har fått för mig att livet var enklare då. 20-talets Paris. Ja varför inte? Får trösta mig med att 2012 har mycket influenser av 20-talet vad jag hört ;)

Sevärd lättsam film med tanke. Och Woody Allen har gjort en bra film! Jag har annars haft svårt för honom som sagt..






2011 - Musikåret

Tänkte ge mig på att göra någon sorts krönika angående 2011 och blicka framåt.

Jag har gjort min egna Spotifylista och sammanställt året. Från början diskade jag Adeles megahit Rolling in the Deep. Men. Jag ångrade mig. Den må tillhöra 2010 på sätt och vis men den släpptes inte i Europa förrän 2011 i januari som jag förstår saken så. Den är välkommen att tillhöra 2011 ;)

Trender?
1. Club. Väldigt mycket club-musik detta år. David Guetta i täten såklart. Varit inblandad i det mesta? Men ensam är han inte! LMFAO. Avicii. Swedish House Maffia m.fl.
2. Ny boyband-generation. Boybands har inte varit alltför vanligt under några år faktiskt. Men detta år har jag sett tendenser där nya potentiella pojkband funnit mark. One Direction, Hot Chelle Rae och The Wanted. Bland annat. En nya era är i startgropen?
3. Minskad hiphop och rock. Två genrer som stått i centrum de senaste åren. Det kanske är slut på det? De finns där men de har inte lika stor andel av musiken vad jag känt av.

Utan inbördes ordning, här är ett hopkok av några av 2011 års låtar. Främst med fokus på Sverige, USA och UK. Och en låt per artist.. med undantag för Adele som fick två eftersom hon dominerade totalt i toppen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2012 då? Vad tror jag? Tja. Omöjligt att förutspå. Men en magkänsla säger att indien kommer växa igen. Indiepop och indierock. Det känns i tiden på något vis. Och personligen ser jag fram emot nytt från No Doubt!


Gotye - Somebody That I Used To Know

Okej. Detta går helt emot mina principer men jag kör ändå. Låten kom i somras. Jag tror att detta kan bli en mäktig försenad hit i Sverige. Den har ju toppat i Australien bland annat. Belgien. Men den har inte blommat ut för den stora massan ännu. UK borde den också slå bra i. USA är jag tveksam till. Känns mer rätt på denna sida av Atlanten ;)

Jag hörde denna redan i somras men fastnade inte för den. Troligen för den inte fanns på Spotify då. HAHA! Var enbart för att den toppade i Australien i så många veckor jag var tvungen att lyssna på den. Men nu finns den på Spotify. Nu spelas den på radio. Nu har den satt sig i huvudet. Riktigt charmig låt! :)

Så.. hade varit roligare att ha utfärdat en "To Be Big" redan i juli-augusti. Men jag kör nu. Enjoy!



Spotify


Clemens, Jon & Hedegaard - Vi Ejer Natten

Jag har en känsla. 2012 är året Sverige lyssnar på dansk musik igen. Denna låt kanske kommer gå in i skuggan och aldrig spelas. Har ingen aning om vilka artisterna är. Dock. När jag hörde denna första gången. Jag fick en känsla. Danska. Clubmusik. Denna kommer spelas flitigt.. förmodligen dröjer det X antal månader innan den slår ner. Hade den släppts om X antal månader hade den känts som en given sommarplågekandidat. Riktigt så tröga kan vi inte vara om denna låt blir vald att bli en hit. Så.. vårlåt. Ingen sommarplåga ;) Den nomineringen kan jag INTE komma med i januari! Haha!



Spotify


Sista idolinlägget - Robin

Nytt år! Iår ska jag blogga mer. Film. Musik. TV. Lovar.

Blev mest Idol förra året. Det blir det inte iår ;) Men jag tänkte börja den nya eran och avsluta den gamla med ett Idolinlägg. Detta då Robins första skiva med titeln My Versions kom ut idag. Jag har lyssnat och fått härliga rysningar av välbehag genom hela musiksjälen. Hans röst är helt enkelt en av de allra bästa. Mina tankar går mot en svensk Adam Lambert. Gäller bara att han får egna låtar som väger upp till hans röst. Hade han varit med i The Voice istälelt för Idol hade han vunnit ;)

1. All This Way
Vinnarlåten á la Robin. Han borde inte få ge ut denna enligt mitt tycke men jag gillar den så fine. Men i konkurens med övriga låtar på skivan blir detta platt.

2. Dedication To My Ex
Det magiska rivet är ständigt där och lurar. Ljuvligt! Bättre på skiva. Tyckte det kändes oäkta i Idol.

3. Halo
Det är så här det skulle ha låtit i finalen! Här är första gången all over again. Det är så jävla bra så jag vill gråta. Undrar om Beyoncé hört denna? Hon måste vara nöjd med denna cover. Han gör den till sin och.. ja.. detta är ett lycko och styrkepiller att ta fram när man behöver det. POWER!

4. Let Me Entertain You
Väldigt mycket Adam Lambert över detta. Show och rockig feeling. "Vrålet" i inledningen och avslutet är klart bäst. Dock väldigt skeptiskt till det svenska "Nu får vi taket att lyfta!" mitt i allt.

5. You Raise Me Up
Hans röst gör denna powerlåt rättvisa! Men låten är kanske inte min favorit.. vill hellre ha en lite skitig låt än detta präktiga.

6. In My Head
Finalvalet jag inte riktigt förstår mig på till fullo. En rätt tam rnb-pop-låt. Visst gör Robin den bra men. Ett av de svagaste spåren på skivan.

7. Who You Are
Lika magisk på skiva som i Idol. Helt ljuvlig. Man känner verkligen berättelsen han förmedlar.

8. Breakeven
En röst. Ett piano. Det funkar. Men lyfter inte.

9. Love is Gone
Fenomenal version av Guetta-låten! Bättre än i Idol! Och avslutsvrålet.. oh my! Det gjorde låten fulländad även om det hade kunnat vara längre!

10. California King Bed
Också väldigt bra. Men inte min favorit.

Halo och Who You Are är klart bäst. Men blev ju kär i dem redan i Idol så. Haha! Det negativa är att han inte tagit med Bohemian Rhapsody samt When A Man Loves A Women. Då hade det varit perfect typ ;) Och så vill jag se en egen skiva! Rock. Soul. Pop. En gnutta hiphop. Där har ni vinnarkonceptet. Tack på förhand ;)



RSS 2.0