Apornas planet: (r)Evolution

Will Rodman (James Franco) är ett läkemedelföretags stjärnforskare som försöker finna ett botemedel mot alzheimer. Till sin hjälp utför han experiment på apor, eller om man vill vara noggrann.. schimpanser. När han tror sig vara på rätt väg och ska presentera ett preparat för företagets ledning genom att visa upp en av aporna går något galet och denna får fnatt och tvingas skjutas. Sedan avlivas alla apor och han tvingas se sitt livsverk försvinna. Vad som kommer fram efter denna tragiska händelse är att apan som fick psykbryt var gravid. Caesar (röst/rörelser Andy Serkis) är född och självfallet kan inte Will avliva honom utan tar med bebisen hem.. som sedan växer.. och blir smartare och smartare.

Till historien hör att Wills pappa Charles (John Lithgow) lider av alzheimer. Därmed finns ett stort personligt intresse i forskningen. Och han finner ett botemedel. Eller. Snarare. Ett inteligenshöjande medel. Som främst fungerar på apor. Visar det sig.

Man tar garanterat apornas parti senare i filmen. Pengahungriga människor med kulsprutor vs. apor i bur som vill leva fritt. Då räknar jag inte med vad som händer senare i kronologisk ordning. Det vill säga vad som händer i den "första filmen", valfri version, när aporna är överlägsna människan.



Franco anser jag ha växt som skådespelare de senaste åren. Från att ha fungerat som en snygg skådespelare i filmer har han nu blivit en talangfull sådan (fortfarande snygg i och för sig). Lithgow är också en fantastisk skådespelare som jag främst kopplar samman med Tredje klotet från solen och Dexter. Han fyller rollen som alzheimersjuk väldigt bra, och borde absolut få bättre roller än biroller. Med rätt roll hade han lätt fått en Oscar. Han har i och för sig varit nominerad ser jag.. men det var 1983-84.

I alla fall. Apornas planet: (r)Evolution som har det så sällsynta faktumet att den svenska titeln är bättre än originaltiteln (Rise of the Planet of the Apes) är en underhållande film med både puls och hjärta. Wills och Caesars relation är innerlig men problematisk och de goda segrar till slut.. eller?

Betyg: 4 av 5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0